Får man lov att klaga lite

Jag är tacksam, tacksam över väldigt mycket. Över min graviditet, att jag är välsignad med tre underbara barn. Ja över mycket.

Men just precis nu känner jag bara Jag vill också, jag vill också ut och njuta av härliga höstpromenader. Långa sköna promenader i det fina vädret. Jag vill också ut och springa i skogen bland löven som faller. Jag älskar hösten, det är min favoritårstid. Alla färger, den krispiga luften.

Visst kan jag njuta av att sitta på en bänk i solen och läsa en bok men det är ju att röra på mig ute som jag älskar och längtar efter. Och just nu fylls alla mina sociala medier av härliga bilder på underbara löpturer och energigivande promenader.

Och visst vet jag att det är värt det, det är inte heller många veckor kvar och inget blir bättre av att gnälla men visst måste man få klaga lite, bara lite? Eller?