Den här vintern har vart tuffare än jag tänkt mig

Jag sitter i soffan, har lämnat barnen, gått en promenad och ätit mellis. Riskakor med jordnötssmör och banan, alltså löjligt gott. John sover fortfarande i vagnen så jag passar på att skriva lite.

Har haft en riktig motivationssvacka senaste veckorna. Ni vet när inget känns kul. Det har känts som att livet endast bestått av att få på barnen överdragsbyxor, jackor, mössor och vantar. Lämna dom på skola och dagis, hem och plocka, tvätta och lite gos med John innan dom ska hämtas hem igen för att laga middag och lägga dom typ. Så tråkigt.

Alltså visst att det är vardagen med barn men det har saknats det där lilla extra som gör att man orkar och vill. Att vara ute med barnen, hänga i parkerna, spela fotboll och leka kull. Åka och bada eller gå på lekland.

Att få bebis eller egentligen syskon på vintern är inte lika mys som på våren/sommaren. Man blir isolerad med alla virus och skit man ska akta sig för. Och man kan inte stå ute med bebis i bärsele när det blåser iskalla vindar och inte vill han bara ligga i vagnen. Att amma ute i minusgrader är inte heller så mysigt. Så vi har delat upp oss, Micke har åkt med barnen på grejer och jag haft bebis. Eller så har vi hängt inne och myst och pysslat. Visst har det blivit några utflykter men inte alls sådär som man önskar.

Den här vintern har vart tuffare än jag tänkt mig samtidigt som livet med bebis är väldigt enkelt. John är liksom så nöjd och glad och barnen har tagit emot honom på bästa sätt.

A men jag är bara så otroligt trött på vinter och allt som hör till, jag längtar så efter sol, att kunna hänga ute i timmar, att slippa leta efter vantar varje dag- helt sjukt hur dom bara försvinner. Jag längtar efter ljusa kvällar, picknicks i parken. Ja men allt blir ju så mycket enklare när vintern är över, eller hur?

Äh, nu ska jag sluta gnälla. Ville egentligen mest bara förklara varför jag inte vart så aktiv med bloggeriet den senaste tiden. Jag har helt enkelt känt mig lite instäng och kanske lite ensam. Fast jag har absolut inte vart ensam, både familj och vänner finns men jag gillar ju att vara bland folk. Nä nu börjar jag gnälla igen. Tur att John börjar vakna så att jag får runda av här, haha.

Kram på er ♥