Är det egentligen så konstigt att våra barn och ungdomar mår dåligt?

Solen vart är du? Jag saknar dig. 

Hej bloggen!

Idag har jag fått väldigt mycket plugg gjort. Läst massor om barn och mat i förskolan och skola. Ganska spännande faktiskt och mycket mer komplext än jag tänkt mig.

Vad barnen ska äta och hur ofta, vilka faktorer man måste ta hänsyn till osv. Helt klart intressant.

Annat som också är intressant är det här med barnens rörelse. Eller rättare sagt icke rörelse. Jag blir faktiskt lite ledsen. 

Hur kan en tjej på 17 år röra sig mindre än en timme om dagen? Om man lägger till matvanorna många har idag, är det egentligen så konstigt att många är deprimerade? Lider av dålig självkänsla? Har kasst självförtroende?

Om jag går till mig själv så vet jag hur stor skillnad det gör om jag rör på mig, vistas utomhus och äter ordentligt med mat. 

När jag är aktiv spelar det ingen roll hur jag ser ut, vad jag väger eller vilka mått jag har. Jag känner mig stark och stolt. Stark, stolt och lycklig.

Saker som känns som världsproblem känns inte riktigt så efter en löprunda eller promenad i skogen.

Att få använda kroppen och få utlopp för känslor man har inombords. Få svettas, kämpa och känna att jag klarar faktiskt det här. Min kropp kan, den är faktiskt gjord för det. Fatta hur häftiga våra kroppar är, det är sorgligt hur vi låter dom bara sitta och ja, förfalla inifrån.

Det är dags att vi vänder den här stillasittande trenden. På något jäkla vis måste det gå. Och jag känner att jag ska göra allt för att göra det. Få våra barn att må bra. Genom rörelse, genom mat, genom glädje och gemenskap.

Är ni med? Vi vuxna behöver visa vägen, barnen gör ju som vi gör. Inte som vi säger.