Kategori

Hälsa

Hälsa

När känner du dig levande?

När känner du dig levande? Det är eller var frågan vi skulle reflektera över igår. Alltså jag gjorde övningarna och jag reflekterade, jag hann bara inte dela igår, ja för att livet helt enkelt. För er som missat så gör jag Josefines yogautmaning #yogareflekteradela.

Så när känner jag mig levande?

När är jag så mycket i nuet att inget annat stjäl mina tankar? När är jag sann mot mig själv och gör något som gör mig lycklig på riktigt?

När jag kramar mina barn, pussar på dom och kittlas så dom kiknar av skratt.

När vi är ute i skogen. Kravlöst vandrar omkring bland träden.

När jag startar dagen på yogamattan och John kommer krypandes och kramar mitt huvud.

När jag är ute och springer, pulsen som stiger, svetten som rinner längs kroppen, flåsande andetag.

När jag sitter på en klippa och tittar ut över vattnet, eller känner sanden mellan tårna.

När jag lyssnar på min pappas, mammas, mormor eller morfars historier från när dom växte upp.

När jag får träna tillsammans med vänner, testa något nytt. Utmana mig själv.

När jag dansar med något av barnen i min famn samtidigt som vi lagar middag.

När jag gör bomben ner i vattnet och det är så kallt att jag flyger upp igen. När jag står där med handduken och huttrar efteråt.

När jag är ute och promenerar med en vän, pratar, lyssnar, utbyter erfarenheter.

När jag var yngre och spelade handboll, under en viktig match. Då fanns inget annat. Då var man verkligen där i stunden.

När förlossningen är över och jag har ett alldeles nytt liv på mitt bröst.

När mörkret kommer och jag kryper upp under en filt med en kopp te och får läsa en riktig bok.

När jag är utomhus och det blåser, när jag känner vinden mot mitt ansikte och i mitt hår.

Jag kan komma på många fler men jag tror den röda tråden fortsätter att följas. Familj,  natur, skog, vatten. Rörelse, meditation. Berättelser om livet.

När känner du dig levande? 



Hälsa

Vad har du för relation till din kropp?

Min kropp, vad har jag för relation till min kropp? Hur känner jag och vad tänker jag när jag tänker på min kropp?

Min kropp är mitt hem, min plats där jag bor. Min kropp är mitt redskap att kunna göra saker. Att kunna förflytta mig och krama mina barn. Min kropp har skapat och burit fyra barn. Den är tamefan magisk.

Jag har alltid trivts i min kropp så som jag minns det i alla fall. Kanske inte känt mig riktigt hemma i den efter graviditeterna men alltid hittat dit igen.

Naken känner jag mig finast. Stora starka ben har jag alltid haft fast jag har inte alltid tänkt snälla tankar om dom. Nu gör jag det.

Min mage är degig och full av rynkor. Men jag älskar den ändå. Där har mina barn bott. Vad finns inte att älska då?

Mina bröst ändrar storlek och form flera gånger per dag och kommer säkerligen se helt annorlunda ut när jag väl slutar amma. Det känns helt okej.

Mina ärr efter acnen är väl det som stjäl min uppmärksamhet från gång till gång även om det inte är så ofta längre. Men ärren från acnen är något djupare än det som syns i ansiktet. Där ligger en depression, starka mediciner och en jobbig tid. Något jag accepterat och gått vidare ifrån även om jag påminns om det ibland.

Jag har skrivit det förut och så länge som jag är aktiv och rör på mig så har jag inga fula tankar om min kropp. Hur jag rör mig spelar mindre roll. Springer, yoga, promenerar, leker kull med barnen eller klipper gräset på landet.

Bara jag använder kroppen. Sätter den i rörelse. Om jag inte gör det är det lättare för dom där fula tankarna att hitta sin väg in till mig. Det som är skönt nu är att om dom kommer så tror jag inte på dom. Kanske beror det på att jag är aktiv och tar hand om mig själv.

Som Josefine skrev och undrade Spelar dusamma lag som din kropp eller är det din största motståndare? 

Jag är på samma lag som min kropp, jag vet att jag är fin och värdefull precis som jag är. Och vet du, det är du också ♡



Hälsa

Shake it baby

Det finns ett avsnitt i Vänner där Ross strosar runt och är superglad och två tanter säger –Someone got lycky yesterday. Och Ross svarar –Twice. Vet du vilket jag menar?

Precis det smilet har jag nu. Inte för att jag fått till det utan jag har nyss testat shaking. Det är en typ av meditativ övning där du helt enkelt står rakt upponer och skakar din kropp.

Erkänner att det var lite svårt att få till det först men när jag andades ordentligt och högt genom munnen släppte det och wow vilken häftig känsla.

När jag la mig ner raklång på golvet efteråt spred sig leendet över mina läppar. Det gick inte att hålla tillbaka. Kroppen kändes varm, jag kan faktiskt relatera till samma känsla som jag antar Ross kände där efter att ha fått till det. Om ni förstår vad jag menar.

Om ni går in här hos Josefine så kan ni läsa mer om Shaking och om hennes utmaning hon har nu. Det handlar om att yoga, reflektera och dela.

Precis det jag gör nu. 14 dagar håller det på och man har chans att vinna något magiskt. Förutom din personliga utveckling ♡



Hälsa

Inte vilken vecka som helst

Måndag och ny vecka. Men inte vilken vecka som helst utan den här veckan börjar vår Livia i skolan. Inte förens på torsdag men ändå. Har lite svårt att förstå hur stor hon faktiskt är.

Känns inte lika läskigt som när Bruce skulle börja. Nu är jag van med miljön i skolan och känner fritidspersonalen osv. Då var jag ett nervvrak nu är jag mest spänd för hennes skull.

Så den här veckan handlar om att förbereda oss för skolstart och få rutin på läggningen igen. Halv åtta ska dom ligga i sängarna och jag ska läsa för dom. Just nu läser vi Lotta på Bråkmakargatan. Älskar! Men tiden känns som ett skämt. Hur ska man hinna allt innan?

Men tänk sen när man är tillbaka i rutin, egentid på kvällarna. Äntligen! Existerar inte direkt under sommaren, eller jo men då måste du sitta uppe till efter midnatt och va trött dagen efter.

Annars har jag tänkt komma ut och springa, yoga, reflektera och dela med Josefine(berättar mer om de sen). Och så ska jag fortsätta rensa här hemma och gå på event för Ben&Jerrys nya glassar. Det vill man ju inte missa för allt i världen.



Hälsa

Den bästa medicinen

Vi åkte till Ågesta en sväng efter lunch. Barnen badade och John var överlycklig att få krypa runt och banka i tjejernas sandslottsbygge.

Sen kom farmor och vi spelade volleyboll och tog en promenad i skogen. Fullt med blåbär och hallon som barnen plockade. Med lila tungor sprang dom fram och tillbaka mellan sina spots där det fanns mest bär.

Skogen är verkligen en plats för lek. Lek, motion och lugn. Jag blir alltid lugn i skogen. Skog och hav. Eller sjö.

Att vara i naturen kan vara den bästa medicinen som finns. Men så har jag nog sagt om träning också. Lägg till lite meditation, bra mat och kramar så har vi nog hela receptet, eller har jag glömt något? Kanske musik, att dansa som ingen ser och att våga vara den man egentligen är?



Hälsa

En fluga på väggen

Idag har jag haft en fluga här hemma, så fort jag kikat upp någonstans har den suttit där. Liksom gnuggat sina händer och stirrat på mig.

På väggen, badrumsskåpet och köksluckorna. Vad vill du lilla fluga tänkte jag? Så jag gör som man gör nu för tiden, jag googlade. Fluga och betydelse.

Ta bort det negativa inom dig och hitta tillbaka till din egen kraft. Din gåva är att vara kraftfull.” – Solöga 

Dom orden tar jag till mig, idag behövdes dom. Och boken Djurens språk beställdes också hem.

Tack du fluga på väggen där, tack för att du fick mig att fundera och tänka på saken ur ett annat perspektiv.

Tror ni också att djur kan komma med budskap? Att olika djur har olika betydelser? Helt klart spännande tycker jag.



Hälsa

Våra fyraåringar rör sig för lite och det är vårt eget fel

Ja det kanske låter lite hårt men vi kan inte direkt skylla på barnen själva? Dom gör det som vi gör.

Till och med John som är 8 månader kryper efter mobilen om han ser den liggandes. Dom måste ju vara väldigt speciella eftersom mamma och pappa hela tiden har dom i handen.

Fast jag tycker inte heller vi ska skylla allt på tekniken utan det är faktiskt våra vanor som ställer till det.

Vi tar bilen till förskolan och alla aktiviteter. Vi sitter i sofforna och tittar på tv, pillar på telefon och iPad.

Vi går till parken, ger barnen en hink och spade och sätter oss på bänken och tittar på. Vi tar hiss och rulltrappa istället för den gamla hederliga trappen.

Barnen ser och barnen gör.

På helgen är det bara 20 % av våra fyraåringar som kommer upp i dom rekommenderande 60 minuters rörelse uppdelat under dagen, på vardagar 30 %.

Flickor rör sig mindre än pojkar. Varför kan man fråga sig? Mina tjejer är lika aktiva som pojken. Kanske för att deras mamma också är det?

Vi spelar boll tillsammans, övar på att stå på händer, dom får träna tillsammans med mig, vi yogar, klättrar på berg, leker kull, vi går till förskolan, på promenader och så är vi ute i skogen, där finns det alltid något hinder att ta sig över.

Det finns så många enkla sätt att få barnen i rörelse men det hela börjar med oss föräldrar och vuxna. Det är vi som ger barnen deras vanor.

Nu är det dags att vi vänder det här tillsammans. För våra barns skull. Kanske får vi också må lite bättre på köpet, det låter väl inte helt fel eller hur?