Lata dagar på landet, eller hur va det nu igen?

Vilka härliga lata dagar vi har på landet, fick tillochmed sovmorgon till halv nio. Hur skönt!

Så skulle jag kunna beskriva livet just nu men sanningen är att jag nog fått ett par extra gråa hårstrån dom här dagarna.

Jag har liksom försökt plocka undan frukosten i över en timma. Den ena vill ha sällskap på toan, hjälp med det ena och de andra. John kryper iväg någonstans. Hämta tillbaks honom, då ska nästa på toa.

När jag väl lyckats få undan och diskat hälften är det dags för mellis. Och det är då jag dricker mitt kalla frukostkaffe.

Jag har verkligen glömt den här intensiva perioden när man måste passa bebis varje sekund så han inte kryper ut för ett stup, hittar nått att sätta i halsen eller bara ramlar baklänges helt plötsligt.

Det blir inte mycket gjort utom att sitta med och leka tillsammans. Det är en prövning i sig, att låta allt annat vara och bara vara i nuet och med det som faktiskt är viktigt. Disk och plock får vänta. Och tyvärr mitt kaffe också.