Våra fyraåringar rör sig för lite och det är vårt eget fel
Ja det kanske låter lite hårt men vi kan inte direkt skylla på barnen själva? Dom gör det som vi gör.
Till och med John som är 8 månader kryper efter mobilen om han ser den liggandes. Dom måste ju vara väldigt speciella eftersom mamma och pappa hela tiden har dom i handen.
Fast jag tycker inte heller vi ska skylla allt på tekniken utan det är faktiskt våra vanor som ställer till det.
Vi tar bilen till förskolan och alla aktiviteter. Vi sitter i sofforna och tittar på tv, pillar på telefon och iPad.
Vi går till parken, ger barnen en hink och spade och sätter oss på bänken och tittar på. Vi tar hiss och rulltrappa istället för den gamla hederliga trappen.
Barnen ser och barnen gör.
Flickor rör sig mindre än pojkar. Varför kan man fråga sig? Mina tjejer är lika aktiva som pojken. Kanske för att deras mamma också är det?
Vi spelar boll tillsammans, övar på att stå på händer, dom får träna tillsammans med mig, vi yogar, klättrar på berg, leker kull, vi går till förskolan, på promenader och så är vi ute i skogen, där finns det alltid något hinder att ta sig över.
Det finns så många enkla sätt att få barnen i rörelse men det hela börjar med oss föräldrar och vuxna. Det är vi som ger barnen deras vanor.
Nu är det dags att vi vänder det här tillsammans. För våra barns skull. Kanske får vi också må lite bättre på köpet, det låter väl inte helt fel eller hur?
