Hälsa

När känner du dig levande?

När känner du dig levande? Det är eller var frågan vi skulle reflektera över igår. Alltså jag gjorde övningarna och jag reflekterade, jag hann bara inte dela igår, ja för att livet helt enkelt. För er som missat så gör jag Josefines yogautmaning #yogareflekteradela.

Så när känner jag mig levande?

När är jag så mycket i nuet att inget annat stjäl mina tankar? När är jag sann mot mig själv och gör något som gör mig lycklig på riktigt?

När jag kramar mina barn, pussar på dom och kittlas så dom kiknar av skratt.

När vi är ute i skogen. Kravlöst vandrar omkring bland träden.

När jag startar dagen på yogamattan och John kommer krypandes och kramar mitt huvud.

När jag är ute och springer, pulsen som stiger, svetten som rinner längs kroppen, flåsande andetag.

När jag sitter på en klippa och tittar ut över vattnet, eller känner sanden mellan tårna.

När jag lyssnar på min pappas, mammas, mormor eller morfars historier från när dom växte upp.

När jag får träna tillsammans med vänner, testa något nytt. Utmana mig själv.

När jag dansar med något av barnen i min famn samtidigt som vi lagar middag.

När jag gör bomben ner i vattnet och det är så kallt att jag flyger upp igen. När jag står där med handduken och huttrar efteråt.

När jag är ute och promenerar med en vän, pratar, lyssnar, utbyter erfarenheter.

När jag var yngre och spelade handboll, under en viktig match. Då fanns inget annat. Då var man verkligen där i stunden.

När förlossningen är över och jag har ett alldeles nytt liv på mitt bröst.

När mörkret kommer och jag kryper upp under en filt med en kopp te och får läsa en riktig bok.

När jag är utomhus och det blåser, när jag känner vinden mot mitt ansikte och i mitt hår.

Jag kan komma på många fler men jag tror den röda tråden fortsätter att följas. Familj,  natur, skog, vatten. Rörelse, meditation. Berättelser om livet.

När känner du dig levande? 


Du kanske också gillar

Inga Kommentarer

Lämna en kommentar