Annika Larsen
Hälsa & Fitness

Hälsa

Annons
Annons
Hälsa

När du släpper taget – finner du svaret

Jag har haft lite vila från bloggen och det har vart riktigt skönt att släppa taget om den faktiskt.

När man gör det, släpper taget om något och låter saker ha sin gång brukar man ofta komma fram till saker och lösningar man inte kunde se innan.

Jag har bloggat på Hälsa&Fitness i ganska precis ett år, jag har bara gott att säga om den tiden. Alla har hjälpt mig och varit underbara, puschat och stöttat. Dessutom tycker jag att själva tidningen är grym.

Med det sagt har jag bestämt mig för att börja blogga på min egen sida igen, vilken är annikalarsen.se. Jag känner helt enkelt att det är dags att stå på egna ben och fortsätta göra det jag vill allra mest, att inspirera dig till att leva ett helhjärtat liv ♥

Så jag hoppas att vi ses HÄR.

Kärlek Annika

12 september, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Hälsa

När var du modig senast?

Gör: Sitter på bussen på väg ut till Lillsved. Glad att jag är på väg ut dit och inte in mot stan, satan vilka köer det är åt det hållet.

Skolan: Att gå den här utbildningen är bara så rätt. Lärarna är fantastiska, klasskompisarna underbara och miljön magisk. Och sen är självaste utbildningen är helt otrolig. Ja ni fattar ju att jag Älskart.

Mår: Så bra. Ja förutom tuttar som värker. Jobbigt att inte amma när jag är i skolan. Om jag tänker på barnen börjar dom värka. Sjukt häftigt hur det fungerar. Kroppen är rätt cool faktiskt. Kan tillägga att John äter mat samtidigt och samma som vi andra i familjen gör. Sen mysammar vi lite på dagarna och nätterna me för den delen.

Tanke: Vi pratar endel om mod i skolan, när är du modig? Vad är mod? När behöver du vara det? Osv.

Vore kul att höra era tankar och reflektioner kring mod, när var du modig senast? Jag kände mig modig igår när jag sjöng ensam framför hela klassen. Läskigt var det och samtidigt väldigt befriande. 

25 augusti, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Hälsa

Hur ser du ut egentligen?

Jag testade en Samsung S8+, cool telefon men trivs mer med iPhone så jag fortsätter med de.

En sak som jag irriterade mig nå otroligt var att i selfieläge så gjorde kameran mina ögon större, fixa något med ansiktet, la ljuset på rätt ställe. Perfekt så jag kunde se riktigt snygg ut.

Helt ärligt, jag är så less. För vems skull gör vi det här, tar bilder på oss själva och så ser du inte ens ut som du? Får de oss att må bättre? När vi ser helt flawless ut på bild, inte ett märke i ansiktet. Retuscherade till tusen. När det inte ens bara är supermodellernas bilder som är så utan det är liksom normen. Nu behöver du ju inte ens en app för att fixa det utan telefonen gör det åt dig.

Vad händer när man ser sig i spegel och ser hur man egentligen ser ut. Lite prickig och rynkig. Är jag inte tillräckligt fin då?

Nä fy! Jag vill inte att mina barn ska växa upp och tro att det är så man ska se ut. Kan man inte bara få tycka att man är fin precis som man är? Utan att kameran ska fixa till dig varje gång man tar en bild. (Och det går säkert att ändra i någon inställning men ändå)

PS. Jag valde en bild som jag själv tycker är extremt ful och som jag skrattat massor åt. Lite för att visa att det är ok. Jag ser visst ut så när jag gör marklyft. Men jag älskar mig själv ändå. 

24 augusti, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Annons
Annons
Hälsa

När känner du dig levande?

När känner du dig levande? Det är eller var frågan vi skulle reflektera över igår. Alltså jag gjorde övningarna och jag reflekterade, jag hann bara inte dela igår, ja för att livet helt enkelt. För er som missat så gör jag Josefines yogautmaning #yogareflekteradela.

Så när känner jag mig levande?

När är jag så mycket i nuet att inget annat stjäl mina tankar? När är jag sann mot mig själv och gör något som gör mig lycklig på riktigt?

När jag kramar mina barn, pussar på dom och kittlas så dom kiknar av skratt.

När vi är ute i skogen. Kravlöst vandrar omkring bland träden.

När jag startar dagen på yogamattan och John kommer krypandes och kramar mitt huvud.

När jag är ute och springer, pulsen som stiger, svetten som rinner längs kroppen, flåsande andetag.

När jag sitter på en klippa och tittar ut över vattnet, eller känner sanden mellan tårna.

När jag lyssnar på min pappas, mammas, mormor eller morfars historier från när dom växte upp.

När jag får träna tillsammans med vänner, testa något nytt. Utmana mig själv.

När jag dansar med något av barnen i min famn samtidigt som vi lagar middag.

När jag gör bomben ner i vattnet och det är så kallt att jag flyger upp igen. När jag står där med handduken och huttrar efteråt.

När jag är ute och promenerar med en vän, pratar, lyssnar, utbyter erfarenheter.

När jag var yngre och spelade handboll, under en viktig match. Då fanns inget annat. Då var man verkligen där i stunden.

När förlossningen är över och jag har ett alldeles nytt liv på mitt bröst.

När mörkret kommer och jag kryper upp under en filt med en kopp te och får läsa en riktig bok.

När jag är utomhus och det blåser, när jag känner vinden mot mitt ansikte och i mitt hår.

Jag kan komma på många fler men jag tror den röda tråden fortsätter att följas. Familj,  natur, skog, vatten. Rörelse, meditation. Berättelser om livet.

När känner du dig levande? 

17 augusti, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Hälsa

Vad har du för relation till din kropp?

Min kropp, vad har jag för relation till min kropp? Hur känner jag och vad tänker jag när jag tänker på min kropp?

Min kropp är mitt hem, min plats där jag bor. Min kropp är mitt redskap att kunna göra saker. Att kunna förflytta mig och krama mina barn. Min kropp har skapat och burit fyra barn. Den är tamefan magisk.

Jag har alltid trivts i min kropp så som jag minns det i alla fall. Kanske inte känt mig riktigt hemma i den efter graviditeterna men alltid hittat dit igen.

Naken känner jag mig finast. Stora starka ben har jag alltid haft fast jag har inte alltid tänkt snälla tankar om dom. Nu gör jag det.

Min mage är degig och full av rynkor. Men jag älskar den ändå. Där har mina barn bott. Vad finns inte att älska då?

Mina bröst ändrar storlek och form flera gånger per dag och kommer säkerligen se helt annorlunda ut när jag väl slutar amma. Det känns helt okej.

Mina ärr efter acnen är väl det som stjäl min uppmärksamhet från gång till gång även om det inte är så ofta längre. Men ärren från acnen är något djupare än det som syns i ansiktet. Där ligger en depression, starka mediciner och en jobbig tid. Något jag accepterat och gått vidare ifrån även om jag påminns om det ibland.

Jag har skrivit det förut och så länge som jag är aktiv och rör på mig så har jag inga fula tankar om min kropp. Hur jag rör mig spelar mindre roll. Springer, yoga, promenerar, leker kull med barnen eller klipper gräset på landet.

Bara jag använder kroppen. Sätter den i rörelse. Om jag inte gör det är det lättare för dom där fula tankarna att hitta sin väg in till mig. Det som är skönt nu är att om dom kommer så tror jag inte på dom. Kanske beror det på att jag är aktiv och tar hand om mig själv.

Som Josefine skrev och undrade Spelar dusamma lag som din kropp eller är det din största motståndare? 

Jag är på samma lag som min kropp, jag vet att jag är fin och värdefull precis som jag är. Och vet du, det är du också ♡

15 augusti, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Hälsa

Shake it baby

Det finns ett avsnitt i Vänner där Ross strosar runt och är superglad och två tanter säger –Someone got lycky yesterday. Och Ross svarar –Twice. Vet du vilket jag menar?

Precis det smilet har jag nu. Inte för att jag fått till det utan jag har nyss testat shaking. Det är en typ av meditativ övning där du helt enkelt står rakt upponer och skakar din kropp.

Erkänner att det var lite svårt att få till det först men när jag andades ordentligt och högt genom munnen släppte det och wow vilken häftig känsla.

När jag la mig ner raklång på golvet efteråt spred sig leendet över mina läppar. Det gick inte att hålla tillbaka. Kroppen kändes varm, jag kan faktiskt relatera till samma känsla som jag antar Ross kände där efter att ha fått till det. Om ni förstår vad jag menar.

Om ni går in här hos Josefine så kan ni läsa mer om Shaking och om hennes utmaning hon har nu. Det handlar om att yoga, reflektera och dela.

Precis det jag gör nu. 14 dagar håller det på och man har chans att vinna något magiskt. Förutom din personliga utveckling ♡

14 augusti, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Hälsa

Inte vilken vecka som helst

Måndag och ny vecka. Men inte vilken vecka som helst utan den här veckan börjar vår Livia i skolan. Inte förens på torsdag men ändå. Har lite svårt att förstå hur stor hon faktiskt är.

Känns inte lika läskigt som när Bruce skulle börja. Nu är jag van med miljön i skolan och känner fritidspersonalen osv. Då var jag ett nervvrak nu är jag mest spänd för hennes skull.

Så den här veckan handlar om att förbereda oss för skolstart och få rutin på läggningen igen. Halv åtta ska dom ligga i sängarna och jag ska läsa för dom. Just nu läser vi Lotta på Bråkmakargatan. Älskar! Men tiden känns som ett skämt. Hur ska man hinna allt innan?

Men tänk sen när man är tillbaka i rutin, egentid på kvällarna. Äntligen! Existerar inte direkt under sommaren, eller jo men då måste du sitta uppe till efter midnatt och va trött dagen efter.

Annars har jag tänkt komma ut och springa, yoga, reflektera och dela med Josefine(berättar mer om de sen). Och så ska jag fortsätta rensa här hemma och gå på event för Ben&Jerrys nya glassar. Det vill man ju inte missa för allt i världen.

Annons
Annons
1 2 11