Gravid

Alltså om ni bara visste hur skönt det känns just nu. Jag har precis skickat in mina uppgifter för att bli hälsoinformatör med inriktning på barn och ungdomar. Som jag kämpat.

Den största kampen har bara varit att få de gjort. Med barn är det inte alltid det lättaste.

Men nu är jag klar, hallelulja! Håll tummarna bara att jag inte missat något ♥

Alltså jag saknar nästan magen när jag ser bilderna. Fast det är ju ganska mycket mysigare nu när han är ute istället. Men den där längtan och spänningen, den kan jag sakna.

Dom rosa orden är länkar ni kan klicka på för att läsa mer om just det som står men de kanske ni redan visste 😉 

I tisdag efter lunchen på Mahalo gick jag och Steffi till Rosa Skrot för att delta i deras aktiviteter för Mamatummyday.

Vi lyssnade på Katarina Woxnerud när hon pratade om vad en diastas är och vad som händer med magmusklerna under graviditeten.

Det är viktigt att man tränar kroppen inifrån och ut efter en graviditet så att kroppen inte kompenserar med fel muskler och du kanske får mer besvär senare.

Sen kollade jag min mage med ultraljud. Så häftigt att se musklerna röra på sig hela vägen när jag aktiverade knipet. Skönt att få bekräftat att jag gör rätt och att allt ser bra ut.

Fick även magen kollad av Mary-Lou som är certifierad mammamagetränare. Tummen upp där också även om hon påpekade att jag ska fortsätta tänka rehab, vilket jag såklart gör.

Vill du också kolla upp din MammaMage kan du gå in på deras hemsida för att komma i kontakt med någon nära dig ♥

Jag satt och tittade på lite bilder när dom här kom upp. Det känns lite som igår, men nu sitter jag här och skriver med John på bröstet. Där låg han inne i min mage. Och jag körde på rätt bra vill jag minnas.

Dom två första bilderna är från ett event jag var på med Pischa och Urban Ride, Glow in the Dark. Kan ha vart ett av dom sista träningspassen innan John föddes. Så himla kul var det, måste cykla där igen.

Resten av bilderna är från ett annat event med Paula och Pischa. Känner mig rätt stark när jag ser bilderna. Stark och stolt. Och så saknar jag WörkOut! Men det gör jag iofs alltid. Snart så eller om nån månad så ska det nog funka. För mig blir du inte av med Pischa, haha. I’ll be back ♥

Jag fortsätter lite på temat vikt och kilon. Jag har ju gått upp en del under mina graviditeter. Som mest vägde jag 98 kilo. Innan barnen låg jag på 63. Ni förstår ju då att jag gått upp ganska så mycket.

Men innan barnen tränade jag inte nå speciellt och hade inte överdrivet med muskelmassa på kroppen. Det kom liksom senare när jag körde med WörkOuten. Så när jag blev gravid med John vägde jag mer än 63 och viktuppgången blev inte lika stor.

Några exakta siffror har jag inte eftersom jag inte brukar väga mig. Men jag fick göra det ett par gånger på MVC så lite hum har jag ju. På förlossningen vägde jag ungefär 93 kilo. Nästan lika mycket som från dom andra graviditeterna.

Eftersom jag fortsatt träna den här gången fanns mycket mer muskler och en helt annan energi. Ser ni skillnaden?

Visst ser man inte kroppen på samma sätt på bilderna men när man ser på ansiktet så är ju skillnaden enorm, eller hur?

Vad jag igen vill säga är att strunta i antal kilo. Det är hur du mår och hur du trivs i din kropp som är det viktiga. Att du är pigg och glad är hundratusentals gånger viktigare än att väga ett visst antal kilo. För det säger inte så mycket mer än just det. Hur mycket du väger. Och så länge du inte ska tävla i en speciell viktklass eller liknande så vem bry sig? Inte jag i alla fall ♥

Det är så svårt att uttrycka sig när det gäller det här. Eller egentligen är det ju inte svårt men man blir rädd att anklagas för hets och att lägga ännu mera press på stackars nyblivna mammor.

Ja det gäller alltså mammakroppen. Hur den förändrats och önskan om att få känna sig fin.

Jag älskar min kropp, allt den gett mig och allt den är kapabel till att göra. Men just nu känner jag att dom kanske (äger ingen våg) 10 extra kilona jag bär på vore skönt att slippa.

Det har ingenting med nån hets att göra. Jag har fött fyra barn, gått upp och ner en väldans massa kilon. Jag har hela tiden älskat och respekterat både mig och min kropp. Men det handlar om en känsla. En känsla där man känner sig fin.

Du har rätt att känna dig fin. Även om andra redan tycker att du är det. Och för att jag ska göra det vill jag gå ner något kilo. Men det får man liksom inte säga för det är att hetsa.

Jag skulle aldrig svälta mig själv eller riskera min hälsa för att gå ner i vikt. Inte heller jobba för att väga ett visst antal kilo och tro att livet skulle bli bättre då. För lyckan ligger inte i antal kilon du väger. Det handlar förresten inte ens om lycka här för jag är redan lycklig.

Att kroppen ser annorlunda ut efter att man fött barn känns liksom självklart. Mina bröst har säkert haft 17 olika storlekar dom senaste åren och bristningar finns på både mage och lår. Det är helt okej för mig.

Men jag saknar min gamla form och visst vet jag att det tar tid och att man inte ska stressa. Men just nu känns det som att man inte ens får säga det högt. Du har ju precis fött barn och ska absolut inte tänka på hur du ser ut eller att kroppen förändrats. Och visst det är kanske inte prio ett men jag undrar – Sen när blev det fult att vilja vara fin?

I somras var jag på realesen av Katarina Woxneruds bok MammaMage. Katarina är den främsta i Sverige när det kommer till träning efter graviditet. Det märktes verkligen att hon kan sin sak när hon föreläste för oss. Det är även hon som ligger bakom appen MammaMage.

Jag har haft den hemma sen dess men bara bläddrat i den än så länge. Nu när jag planerat att börja träna lite mer och faktiskt har en ny MammaMage att ta hand om vill jag läsa igenom boken ordentligt. Från början till slut.

Så det är det jag sysslar med ikväll. Ett perfekt avslut på den här helgen ♥

Dagen D är här! 100 % av graviditeten har gått men något saknas, Hallå bebis, kom ut nu! Dina syskon väntar på dig, det är faktiskt noll dagar kvar ♥

Okej, jag väntar också. Väldans himla mycket. Men jag har hela tiden vart inställd på att gå över fast har såklart hoppats att h*n redan skulle va här.

Först tänkte jag att man kanske skulle ta och försöka få igång förlossningen med något gammalt knep men helt ärligt tror jag inte direkt att något funkar. Istället tänker jag njuta av ett bad här hemma idag, hämta hem barnen och ha ett riktigt härligt fredagsmys.

Hoppas ni får en toppen fredag ♥

Kram